Jämförelser

”Vad betyder jämföra?” säger dottern.

Jag ser mig om efter saker att jämföra. Vi börjar med oss själva.

”Ja, om vi ska jämföra dig och mig”, säger jag, ”så är ju jag mycket större och du är lite…”

”Mindre!” fyller dottern i.

Sedan får jag syn på hennes ”kam-och-borste”-samling på bordet. Dottern tycker om att bära runt på de här kammarna och borstarna, lägga dem på rad o.s.v.

”Här!” säger jag, ”vi kan ju jämföra borstarna också. Den ena är röd, och den andra är grön…”

”Och så kammarna!” säger dottern.

”Ja”, säger jag och tar fram ännu en borste. ”Och så har vi den här…”

”Nej!” ropar dottern. ”Inte den, mamma, den kan vi inte jämföra!”

Just den borsten är inte med i samlingen, förstår ni, utan används faktiskt för att borsta håret med till skillnad från de andra… 😉

”Jo”, säger jag, ”men vi kan ju titta på den i alla fall…”

Dottern tittar till på mig och säger, medan ett belåtet leende sprider sig över hennes ansikte:

”Man jämför med ögonen! Jämföra är ett titta-ord!”

Jag funderar på om jag ska säga något om att jämföra ljud och känslor och… Men jag bestämmer mig för att inte göra det. Det kan vi ta tids nog – de flesta jämförelser gör man ju trots allt med synen. Och det är ju bra att hon förstår!