”Put myself into your place” – den allra första låtsasleken

Igår när vi satt och såg på TV tillsammans, en liten film om en flicka och hennes föräldrar, säger dottern plötsligt till mig:

”Jag tänker att jag är med där.”

Jag förstod inte först vad hon menade, men hon förtydligade sig:

”Jag låtsas att det där är jag och min mamma och pappa istället för den där flickan och hennes föräldrar!”

Har ni bara hört!! Fantasier om att ”vara i annans ställe” – embodied simulation at its best! Det är allra första gången någonsin! 🙂 Tidigare har ju dottern visserligen kunnat känna igen att andra gör samma saker som hon, men hon har aldrig tidigare gjort det från ”andra hållet”, dvs låtsats att det var hon.

Senare på kvällen började hon plötsligt säga nej hela tiden när vi egentligen inte pratade om något särskilt. Jag frågade henne till slut vad hon höll på med, och då skrattade hon åt mig och sade:

”Jag är ju arga tanten, mamma! Nä-nä-nä-nä…”

Tänka sig, vad det bara exploderar fram just nu! Och ”vuxenrollen” ser hon också redan, hon har flera gånger jämfört både vad jag gör, hennes resurs i skolan och lärarna och vuxna på TV, och varje gång har hon dragit ”rätt” slutsats om det hon ser. Nu börjar hon tydligen se ”barnrollen” också – jaa, vi närmar oss faktiskt ”åskådar-rollen”! 🙂

Annonser
Det här inlägget postades i linjärt perspektiv, socialt samspel, visuell perception och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.