Vi har haft ett nytt genombrott här i helgen. Äntligen är vi framme vid turtagning! 🙂 Efter snart två år i ”omringsland” ska det bli extremt skönt att komma därifrån – ja, det tar tyvärr så här lång tid för den mesta träningen eftersom man hinner så lite på egen hand och det dessutom är svårt att träna ”socialt samspel” utan att ha hjälp av fler personer. Men nu gick det ändå minsann!
Det började med att dottern fick ett litet ilskeutbrott över vad jag valde för pålägg till frukost. Ja, inte över vad jag valde åt henne – hon får ju välja själv – utan över vad jag valde till mig själv. Det har liksom inte gått in tidigare att alla får välja själva och att hon inte alls har med det att göra – jag har brukat få envisas och bara hålla fast vid mitt, men utan att kunna undvika hennes surande…
Men nu gjorde vi först den här bilden, och dottern kunde själv svara på varför den ena pilen blev ” bra” och den andra ”dålig”:
Därifrån tog vi oss till ”regler”. Regler är något som har varit hemskt svårt tidigare – inte direkt att lära sig, men att förstå varför. ”Det förstår du väl!” eller ”Hur skulle du känna det?” som det brukar heta i skolorna är ju inte till någon större hjälp i detta fall – men nu kom jag äntligen på hur man skulle uttrycka sig för att få ihop det åt dottern:
Det här med mat kopplade vi också ihop med hennes matallergi, så att hon verkligen fick klart för sig hur viktigt det är att inte tvinga någon annan att äta eller dricka det de inte vill ha. Snäll- och elakpilar har vi ju redan jobbat med länge, men åsikter som ”fint” har ändå inte gått in ordentligt. Dottern har trott att man liksom ”blir” fin när någon säger det – hon har inte förstått hur det kommer sig att man först är ”fin” och sedan får höra det… men nu kom även detta besvärliga ord på plats! 🙂
Därefter blev det plötsligt lätt att förklara det här med turtagning. Det var bara att koppla till sinnena och fråga dottern om hur hon tyckte man skulle göra om en person ville höra på musik och den andre ville ha det tyst! 🙂
Hon föreslog själv alla alternativen utom just turtagning, därför lade jag till det och skrev även ner en del vanliga meningar som hon ju givetvis har hört tidigare i alla år men inte förstått den riktiga sociala betydelsen av förrän nu:
Vi kunde plötsligt prata en lång stund om hur man håller en konversation igång – turas om att prata – ja hon såg även likheten med bollspel! Och det blev genast också klart för dottern att här – här har vi äntligen betydelsen av tid! Tiden – den som hon överprioriterat så medan vi satt fast i ”omrings-land”… 🙂
Sådär ja – det var inget dåligt dagsverke, om jag får säga det själv! (Även om det baserar sig på flera års tidigare ”byggstenar”.)
interface autism 