Det topografiska systemet: Linjära syftningar

Igår passade vi  för första gången på att göra vår lästräning i samband med skolarbetet. 🙂

Det gick bra även om dottern först inte ville. Jag påminde om en del andra saker som hon först ”inte ville” och som gick jättebra efter bara lite lite övning (som t.ex. att använda alla fingrarna när man spelar piano, inte bara pekfingret). Då gick hon med på att göra övningen i alla fall, och som jag sade gick det bra. Det måste dottern också ha tyckt för hon jobbade på jättebra. Hon klarade alla pronomen med tillhörande ägare utom när det blev tal om tre olika ”han” nedan, då tappade hon bort Martin Luther och Olaus Petri och gissade på kungen istället:

Jag vet inte om ni redan nu kan se hur det topografiska systemet yttrar sig i linjär form som här i texten, men det handlar iaf om att ”samla ihop” sina fakta från alla håll (både före, efter, ovanför och nedanför). Svårigheten är bara att ”formen” inte tillåts vara äkta topografisk utan ”göms” i det linjära – det blir som en topografi i tvångströja:  man måste titta med ”rätt” sorts sackader och man måste tänka på ”rätt” sorts enheter, annars blir det meningslöst och helt omöjligt att få till något ”sammanhang”:

Dessutom är SO faktiskt ett väldigt svårt ämne, och det handlar inte om texten utan om den sociala information. Ändå är historia en väldigt avskalad form av ”flockinformation”, det är mest bara skelettet av skeendena… Men den här lästräningen är ett väldigt bra sätt att se efter vad det är som dottern behöver ha förklarat för sig också.

Den här gången märkte jag t.ex. att hon inte visste vad det betyder att bråka med någon – hon gissade på fel person i stycket om Martin Luther och trodde att det var Gustav Vasa. Hon hade också svårt med uttrycket ”att köpa av” någon. Vi övade det lite genom att ge varandra saker och säga: ”Jag får den av dig”, ”Jag ger den till dig”, o.s.v.

Jag märkte också att hon inte alls kan visualisera sådana begrepp som ”kyrkan” ännu, jag menar i den överförda betydelsen. Hon tänker på det ordet som en byggnad, inte en flock, det sätter jag vad som helst på – tänk på att hon precis har hunnit fram till ”ni”, så förstår ni nog vad som är svårt här – man kan t.ex. säga ”vem” fast det inte alls handlar om någon person utan en helt påhittad makt-företeelse. Även begreppen protestanter och katoliker och skillnaden mellan dem samt begreppet ”reformation” var svåra.

Då tog jag till flocktriangeln och gjorde den här bilden åt henne, och då kunde hon plötsligt tala om vilka som bråkade med vem och vem som ville ha vad:

Vi lät Gustav Vasa vara i ”barnrollen” för att han bara skrek ”Jag vill haaaa!” hela tiden, fast egentligen var det ju protestanterna som hamnade i den rollen (det är för svårt ännu att förklara det här med att just ”bebisbeteendet” lönar sig för de rika i flocken – om än inte för några andra). Vi tog även liknelsen med dagens politik, de rödgröna och Alliansen i föräldrarollerna och så SD i barnrollen eller ”vågmästarrollen”, som de säger numera. Allting i flocken grupperar sig nämligen i de här tre rollerna, det fungerar som en fraktal som är likadan i alla skalor – har man fler än tre så får de helt enkelt ansluta sig till den ena eller andra, precis som Luther och Olaus Petri fick ingå i den protestantiska flocken.

Det gick rätt bra även om det är svårt fortfarande för dottern att riktigt visualisera (det är rätt svårt även för mig, faktiskt, det är i stort sett obegripligt att vuxna människor inte kan klara av mer än det här ”mamma-pappa-barn”-spelet, men så är det och det är lika bra att inse en gång för alla).

Men när jag vid ett tillfälle råkade säga fel och använde ordet ”protestantismen” (ordet fanns ej i hennes bok) sken dottern upp ordentligt och ville nödvändigt lära sig det, och då lärde jag henne ”katolicismen” också. Det slog mig nämligen plötsligt att begreppet ”ismer” kanske skulle kunna fungera för att lära ut ”innehållet” i den här typen av abstrakta flockkonstruktioner med ”eget” liv – fast jag måste fundera lite till på hur vi i så fall ska ställa upp det…

Men allt som allt – visst är vi äntligen framme vid de sociala ”mellanorden” den här gången! 🙂

Annonser
Det här inlägget postades i linjärt perspektiv, socialt samspel, språket, topografiska systemet, visuell perception och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.