Det topografiska systemet: Skrivutveckling

Jag påstod ju att jag inte skulle skriva mer om skolan, men igår var jag på möte där igen, och jag måste säga att det var något helt annorlunda den här gången. Jag börjar rentav känna mig lite försiktigt optimistisk när det gäller framtiden – man ska naturligtvis inte ta ut någon glädje i förskott, men det verkar iaf lovande. Nu gäller det bara att det hela får fortsätta på den inslagna vägen, så ska det nog kunna bli bra till slut…

Idag tänkte jag iaf berätta lite om dotterns skrivutveckling; jag nämnde ju ingenting i förra inlägget om hur man tränar detta när det finns svårigheter med att se ”mellan”. Detta eftersom det inte räcker att jobba från ”skrivhållet” när det är synen man behöver träna – om det räckte med att bara göra handrörelser på papper så skulle ju alla ungar lära sig titta direkt, eller hur? I de flesta fall är det alltså bättre att börja med det visuella i vardagen (inklusive sensomotorik) innan man lägger mera krut på själva handstilen – handstilen kommer ändå inte att rättas till innan man fått ordning på det visuella, och man har dessutom större nytta av att kunna titta än av att kunna skriva.

Men om man samtidigt med de visuella problemen har det svårt med handmotoriken kan ”riktad” skrivträning vara till nytta för att alls få igång händerna – särskilt om barnet är ”siffer- och bokstavstypen” som min egen dotter. Därför tänkte jag idag berätta lite om dotterns skrivutveckling, ifall någon av er har hunnit till det stadium där det gör nytta.

Dottern lärde sig ju läsa innan hon lärde sig prata annat än ekotal, och även stava – hon lärde sig orden först från ljuden och sedan anpassade hon stavningen efter hand – men länge kunde hon inte använda händerna tillräckligt väl för att skriva med penna utan använde magnetbokstäver. Så här brukade det se ut i tre-fyraårsåldern när vi som bäst höll på med den där ”systemträningen”:

Notera hur allting på den här tiden ”böjde av” och smalnade mot kanten för dottern – tillsammans med andra ”2D-problem” är detta ett ofelbart tecken på att den visuella perceptionen inte fungerar som den ska och att personen ifråga ser ett ”fisköga-universum” istället för det önskvärda hologrammet.

Även sedan dottern lärt sig skriva bokstäverna brottades vi länge med just detta 2D-fenomen. (Jag skriver inte särskilt om bokstavträningen nu för det finns ju redan så många inlägg om detta, se t.ex. Den visuella läxan, Krökt och vinklat – nya bokstäver, Tvåor och prickar och läsverktyg, Pricken över i.) Genom explicit träning började dottern till slut försöka få ”ner” högerkanten, med påföljd att ”linjerna” började framträda trots att enskilda bokstäver som t.ex. ”A” fortfarande drogs ut alldeles för långt:

Att skriva ord i listform såhär är det bästa i början eftersom man då tydliggör hela grejen med att orden faktiskt är separata delar som sedan kan sättas ihop för att bilda meningar – det understryker värdet av mellanrum på ett sätt som man annars kan missa:

När man sedan börjar försöka skriva meningar och sammanhängande text kan det vara värdefullt att fortsätta med prickar eller andra stöd för mellanrum, annars är det lätt hänt att det går som för pojken i förra inlägget. Vi höll på i mer än ett år med det:

När mellanrummen väl satt gick det för sig att även ta med skiljetecken. Det krävdes förstås lite övning innan de fick rätt utseende (prickar och punkter är fortfarande svårt, de blir gärna för stora), och en tid tyckte dottern att man inte behövde något mellanrum om man satte dit ett skiljetecken:

Och i takt med att dottern lärde sig att skriva på ”linjen” ville hon länge inte skriva utan, så om det fattades plats måste man alltid rita dit en längre linje (hon gör det helst fortfarande, men numera ritar hon den själv):

Numera skriver hon riktigt fint, det enda som återstår är att få till raka textmarginaler – och möjligen rätta till en del av bokstäverna (hennes ”a” och ”y” bär t.ex. fortfarande spår av ”2D-kompensation” i x-led).

Så här ser det iaf ut numera, det här har hon skrivit nu i höst (det är rättstavning):

IMG_4821

Annonser
Det här inlägget postades i linjärt perspektiv, topografiska systemet, visuell perception och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.