Snart sommar…

Det går bra med allting just nu, även om dottern har börjat bli lite skoltrött. Hon ser väldigt fram mot sitt sommarlov i år och har gjort upp stora planer för allt hon vill göra. 🙂 Det sociala språket och förståelsen har tagit jättekliv sen jag senast skrev här, dottern har t.o.m. börjat leka med dockor (dockor!) – hon låtsas att hon är deras mamma och att de är hennes barn – vad handmotoriken beträffar har den tagit sig hela vägen fram till nycklar, och på musiklektionerna har hon fått göra en egen sång som hon ska sjunga på avslutningen. På onsdag ska hon följa med på sin första klassresa, och fast hon verkar lite nervös så är hon också VÄLDIGT nöjd med sig själv för att hon är ”stor” nog för att göra det. De nationella proven gick också bra och jag känner mig nöjd med planerna inför nästa skolår. Skolan har verkligen tagit tag i problemen och jag tror att det ska bli bra framöver.

Men det har ju ändå varit ett rätt hemskt år, jag känner också hur fruktansvärt trött jag är och hur mycket jag längtar efter sommaren. Ganska ofta oroar jag mig för min egen hälsa. För vad som ska hända, för hur det ska gå om det händer mig någonting. För att dottern ska lämnas ensam med fel människor, sådana där som vill henne illa. Ni vet vad jag menar – det finns så fullt av människor med hjärtan så svarta och fega att de tar varje chans att sparka nedåt om de bara är säkra på att de har resten av flocken med sig – så var det när jag själv gick i skolan för längesen, och så är det fortfarande.

Jag tröstar mig med Platon och tänker att över liv och död kan man iaf inte bestämma… 😉

Överväg dock, min vän, om icke det goda och ädla består i annat än bevarandet av en annans eller ens eget liv. Ty den som i sanning är en man, han skall icke önska att leva så eller så länge eller med feg kärlek hänga fast vid livet utan överlämna åt gud att bestämma detta och tro, vad till och med kvinnorna veta, att ingen undgår sitt öde. Blott den tanken skall uppta honom, hur han så väl som möjligt må leva den tid, som är honom beskärd.

Samtidigt finns det faktiskt gott om den andra sortens människor också – DET är iaf en god sak som allt det här har fört med sig. En av dem är dotterns nya resurs i skolan. 🙂 En annan är habiliteringens psykolog. Jag har ju skrivit om henne förut några gånger:

Om att sakna någon
Gamla minnen

Så nu tror jag att jag tar ledigt från bloggandet ”på obestämd tid”. Skrivandet fungerar inte för mig just nu och det känns inte heller som om det finns så mycket mer att skriva om vad gäller synterapin. Den är ju färdig nu. 🙂

En glad sommar önskar jag er alla!

Annonser
Det här inlägget postades i socialt samspel, vardagsautism, visuell perception och har märkts med etiketterna , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.