Det linjära perspektivet: Större än och mindre än

Det har ju varit ett väldigt jobbigt läsår hittills och jag har inte orkat dokumentera så mkt som jag egentligen skulle ha velat. Men nu ska jag försöka få ner lite om ”större och mindre”, i alla fall.

I höstas klickade ju det spatiala positionssystemet äntligen på plats och dottern insåg att allting i omvärlden följer regeln om de tre dimensionerna (x, y, z). Hon blev överlycklig. Ett stort problem redan när hon var liten var ju det här med tyngdkraften och hur den verkar – ni minns nog det där om ”vältandet”… 😉 Men nu sade hon plötsligt med jubel i rösten:

”Det är på y-axeln, mamma! Det är på y-axeln som allting trillar ner!”

Ja, och efter det har man kunnat använda de tre koordinaterna i vilket sammanhang som helst – man kan säga åt henne precis på vilken/vilka axlar hon ska flytta sin egen kropp och övriga saker, och det är en otrolig hjälp rent motoriskt för henne.

Några kvällar senare började hon så prata om större än, mindre än och lika med (>, < och =). Hon använde ”lagrade” ord från skolan, pratade om hur det ”vägde” åt olika håll eller  kunde ”väga jämnt” när det var ”lika med” – hon gjorde gester också, visade hela tiden hur hon menade. Jag satt där och lyssnade på henne och plötsligt var det nästan så att jag själv SÅG hur de där små tecknen ur matematiken liksom ”lösgjorde” sig från ett tänkt papper och snabbt spred sig i det verkliga rummet – för första gången kunde jag själv verkligen medvetet KÄNNA det euklidiska rummet omkring mig, och jag förstod att det var just så som dottern själv upplevde det i det ögonblicket. På den ena sidan: försvinnande litet bort i fjärran – på den andra större och större ända ut i oändligheten…

Size constancy and linear perspective: sensorimotor components.

Size constancy and linear perspective: sensorimotor components.

Det är detta som de kallar för storlekskonstans. Det linjära perspektivet. Själva GRUNDEN för människans uppfattning av spacetime:

NT social and visuospatial linear perspective connection

NT social and visuospatial linear perspective connection

Och nu sitter det där, i huvudet på henne. Sju års synterapi har äntligen nått sitt slut. Vi har sedan dess kunnat göra alla de där sakerna som inte tidigare har fungerat: som att baka tillsammans, klä julgranen tillsammans, leka affär, titta på ”samspel” mellan människor, leka mamma-barn och byta ”roller”, analysera bilder tillsammans och öva ”socialt” språk (mer om det vid ett senare tillfälle). Hon har börjat skriva små egna sagor, försöker sig på att tolka lite enklare bilder och leker små lekar helt på egen hand… Ja, det är ingen ände på det nu när hon kan SE var hon ÄR i förhållande till annat.

Jag borde vara glad. Hela världen borde jubla, känns det som – glädja sig med dottern över att hon fått sin syn till slut…

Tyvärr delar ju inte skolan den glädjen, som ni vet. Tvärtom har de ju på alla sätt låtit mig veta hur illa de tycker att hon passar i skolan – de tycker visst att jag borde se till att hon ”kan” bättre, men de vill inte tala om för mig HUR jag ska ordna till det. Vi har alltså ingen aning om hur det ska gå framöver eller om hon någonsin kommer att få någon undervisning i någonting alls. Så – ja, jag vet inte. Segerglädjen kom av sig, på något vis. Men dottern är iaf glad, och det är ju viktigast! 🙂

Det här inlägget postades i linjärt perspektiv, visuell perception och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.