Sociala relationer – en enkel bakgrund

Jag ska försöka skriva en liten sammanfattning över vår ”sociala träning” hittills. I höstas (efter att det där med 3D-positionerna äntligen klickat på plats) tog vi nämligen våra ”relations-slantar” och ”lego-bitar” till en ny nivå genom följande schematiska bild av ett enkelt ”samspel”:

img_0547

Schematic representation of a human ”2D relation”. Light blue=thoughts, pink=emotions, dark blue=physical sensations.

Det är viktigt att ta med alla tre komponenterna, eftersom detta motsvarar de tre delarna i empatibegreppet (d.v.s. motorisk, affektiv och kognitiv empati). Jag dubbelkollade först att dottern förstod genom att testa hur hon tolkade följande exempel med ”solen”, och det klarade hon fint – titta själva! 🙂

img_0550

Schematic representation of a ”2D-relation” to the sun.

Sedan demonstrerade vi hur samma ord kan ha helt olika betydelse beroende på vilken mänsklig aspekt man tänker på – tanke, känsla eller kropp:

img_0558

The same word can have very different meanings depending on which aspect of the human experience is attended to.

Och så satte vi dit ett ”band” – det här, förstår ni, är ett ”mamma-barn-band” (även känt i vår familj som ett ”älske-band” och i andra familjer kanske mer som ”familjeband” eller helt enkelt ”relation”). Alla som har ett sånt band mellan sig älskar varandra HELA tiden, inte bara när man är ”fin och glad” utan även när man är ”ful och ledsen och arg” (se tidigare diskussion om detta). Bandet fungerar som ett gummiband och sitter alltså kvar oavsett på vilket fysiskt avstånd man befinner sig (precis som alla de övriga spatiala sambanden).

Den här ”mamma-barn-relationen” har dottern själv ritat:

img_0576

”Mother-child”-relation

Givetvis tog vi med de ljud och allmänna beteenden som hör ihop med de olika ”rollerna” också – hur en mamma gör, hur ett barn gör, och så lade vi till även ”pappa-rollen”. Glöm inte ”mamma-ljudet” (”naaw” eller ”njåå” på svenska), det är EXTREMT viktigt att lära sig känna igen just denna ”namnlösa” känsla:

Lots of cultures and languages have words for cute, but none have formal names for the emotion. Why does a name matter? Because people don’t think about things without names.

Redan samma kväll på TV identifierade dottern helt utan uppmaning dessa relationer mellan andra:

  • ”Titta, de där har ett mamma-barn-band!”
  • ”Titta, de där tycker om varandra!”
  • ”Titta, den där flickan ropade ‘Pappa kom hit!’ och då kom den där karlen fram – mamma, det är DÄRFÖR man ska säga namnet!” (Ja, det där med att ropa på folk med just NAMNET, det har varit hemskt besvärligt att förklara förut som ni kanske minns.)

Nu har hon redan börjat fundera över människorna i skolan och var DE passar in – är t.ex. läraren en pappa? När jag sade nej, då sade hon först ”Ja, men han måste vara med i pappa-flocken för han är vuxen och pojke!” – ja, och då fick jag föreslå att han kanske är ”vanlig” pappa hemma och en sorts ”skol-pappa” i skolan. Det gillade hon. Ja, och igår morse frågade hon självmant skolvaktmästaren om han var ”pappa eller lärare” – så det går åt rätt håll, iaf… 🙂

Ok, det var inledningen. Jag hoppas snart kunna skriva fortsättningen men det händer så extremt mkt just nu hela tiden så jag får se när det kan bli av.

Det här inlägget postades i linjärt perspektiv, socialt samspel, visuell perception och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.