Det topografiska systemet: Var är utsidan?

Ok, vidare i resonemanget. Om anledningen till att de inte hittar någon ”utsida” är att upplevelsen av denna ”utsida” enbart beror på den mänskliga hjärnans begränsningar – att det i själva verket är så att ”utsidan” och ”insidan” är SAMMA sida – den gräns som utgörs av hjärnans biologiska flockstruktur och de sinnen som har valts ut för att processa denna – och strukturen i HJÄRNAN är tredimensionell från början – då är det väl knappt MÖJLIGT för oss att uppfatta världen som något annat än 3D, eller hur? Och även om man har två operativsystem så kan man väl bara uppfatta det som får plats i DEM – alldeles särskilt om det ena operativsystemet främst används för att processa det andra…?

Alltså: hur långt vi än tar oss ut i tid och rum kommer vi bara tillbaka till vår egen hjärna, är det inte så? Till ”vår” lilla slice av vad som nu än finns där ute – för hur skulle man kunna kliva ut ur sitt eget huvud…? Om man nu inte är topografisk, för då kan man iaf ”höja sig” upp över ytan och se det ”ovanifrån”… Det var ju själva satan – nu fattar jag äntligen varför de har – ALLTIHOP är ju byggt på att plocka sönder ”3D” i delar! Det enda de har gjort är att kartlägga ”flock-världens” möjliga världsbilder! I vår hjärna är ”space” lika med ”flocken”!! Och kvantmekaniken – det korsrefererade systemet på den topografiska nivån – för det topografiska systemet kan studera sig självt likaväl som andra system – så länge systemet kan delas upp i delar. GÅR det inte att dela upp – ja, då sitter man där i skiten med det topografiska…

Det kanske inte ens FINNS några dimensioner, det är nog fan bara som det verkar för OSS. Eller OM de finns så börjar de kanske inte med ”ett” – det kunde ju lika gärna börja med – ja, det behöver ju inte ens vara ”siffror”, det kanske börjar med väderkvarnar eller något annat precis vad som helst… Och OM det finns någonting ”på riktigt” – då är det ju troligen varken ”helhet” eller ”delar” utan något helt annat (nej, jag vet inte hur detta ”något annat” skulle se ut – vad det än är får det inte plats i mitt huvud…)

Man kommer att tänka på Nils Ferlin (ur Gu´vet):

Bildstormare är de – och natten
ser deras väldighet
fladdra kring frusna vatten
att söka vad ingen vet.

Vi stoppar ibland och varnar
men eljest så får de väl slåss
med ugglor och väderkvarnar
så mycket de vill för oss.

De flyger så högt – i orden.
Vi önskade också mer,
men håller oss här på jorden.
Då ramlar man inte ner.

Och jag själv, då? Inte en bit bättre än fysikerna – kom jag inte själv bara ”tillbaka” till flocken, kanske? 😉

Annonser
Det här inlägget postades i linjärt perspektiv, topografiska systemet och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.