Grundläggande figurer

För att fortsätta lite på det här temat om att barn med autism sägs ”tänka i detaljer” och lider av ”överselektivitet”. Det jag numera tycker är mest intressant med det är egentligen den allmänna inställningen att det inte går att göra något åt, att det bara är något man ska ”acceptera” – i början grubblade jag nästan lika mycket över bristen på ”nyfikenhet” hos läkare och psykologer som jag gjorde över själva autismdiagnosen.

”Så gör barn med autism”, fick man höra. ”Jaa, så gör de ju.”

Vad man än sade, vad man än frågade om – från tågång och ekotal till sömnsvårigheter och magproblem – så fick man samma svar:

”Det är ju så vanligt bland barn med autism.”

Ibland sade de också:

”Barn med autism är ju så visuella”, och tipsade om det där med ”bilder”…

Jo, dottern såg – det gjorde hon visst det. Hon såg som en hök ibland – minsta lilla fläck och smula överallt. Men därifrån till att påstå att hon tänkte ”visuellt”… Suck.

Har ni hört talas om det här med ”figur-bakgrund”? Ja – för dottern fanns det alltså ingen ”bakgrund” förut – allt hon såg, kände, hörde och upplevde var ”figurerna” (detaljerna). Och för den som inte kan ”se” bakgrunden blir figurerna till själva bakgrunden – vilket gör att figurerna alltid måste vara desamma. Samma detaljer hela tiden. Allting likadant hela, hela tiden – annars ”försvinner” bakgrunden…

Så den största delen av synterapin gick alltså ut på att träna just det här – att lära henne att sätta ihop figurer till en bakgrund.

I början tränade vi mest taktilt och auditivt. Dottern fick helt enkelt känna mycket på olika former och material och lära sig hur dessa intryck hörde ihop med hur ljuden och synintrycken förändrades. Vi arbetade med de grundläggande visuospatiala formerna – cirkel, trekant, fyrkant. Vi gick fram och tillbaka och kände på saker, hur långt det var dit, hur stort det var i förhållande till oss själva, om det var ”löst” eller ”fast”, ”mjukt” eller ”hårt” o.s.v. Modellera var en höjdare, liksom kulor och klossar i olika material och former. För att minimera det förvirrande inflytandet från färgerna arbetade vi oftast med enfärgade material.

När dottern började bli mer medveten om den visuella 3D-komponenten tränade vi aktivt på vad jag skulle vilja beskriva som ”storlek-avstånd-riktning”. Vi ställde upp en massa saker på rad och såg hur den relativa storleken förändrades med avståndet.

IMG_5930

Vi tittade på saker från olika riktningar och övade på att ”tänka oss” hur det såg ut från andra håll och vilken person som kunde se vad:

sidor

Allting förstärktes även språkligt genom att vi hela tiden pratade om sådant som ”här och där”, ”nära och långt borta”, ”stort och litet”, ”det ena hållet och det andra hållet”, m.m.

Känner ni igen en del av de här övningarna? Tänker ni kanske (som jag gör) på vissa ”meningslösa, repetitiva sysselsättningar” som ”barn med autism” ofta håller på med? Går fram och känner på saker istället för att peka eller prata – sorterar efter färg – radar upp saker på linje – gör upp ”listor” på i vilken ordning saker kommer eller vad som ska göras…?

Och det finns faktiskt en hel del barn som själva lyckas kompensera rätt bra för sitt ”detaljseende” även i visuellt hänseende. Många får ihop bakgrunden genom att använda olika symboler som får representera den ”helhet” de inte automatiskt kan se och lär sig att medvetet ”räkna” ut de visuospatiala sambanden – och en del av dem blir så duktiga på det till slut att de vida överträffar oss andra. Välkända Temple Grandin, som med egna ord ”tänker i bilder”, säger sig t.ex. kunna se

full-color movies, complete with sound, which run like a VCR tape in my head.

Nåväl – hur ser nu en ”VCR tape” ut? Det är en rörlig 2D-sekvens av ”figurer”. 

NT visuospatial linear perspective
Jag kan bara inte förstå varför de här barnen ska behöva komma på allt det här själva, och dessutom ofta bli motarbetade av oss andra – ”meningslöst! repetitivt! ritualer!” – bara för att vi själva är så omedvetna om den där ”bakgrunden” (som vi processar i vårt undermedvetna) att vi ofta bara tänker på ”den sociala samspels-biten”.

Särskilt inte som en del barn inte klarar det själva – men kan klara det om de bara får rätt hjälp. Donna Williams uttrycker det bäst:

The danger with any autism spectrum spokesperson assuming that visual processing is on-line, highly developed and working consistently for all of us, is that those of us for whom this is not so are then assumed lesser functioning versions of themselves.

Annonser
Det här inlägget postades i annorlunda tänkande, motorik, visuell perception och har märkts med etiketterna , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.