Om visualiseringsförmåga och delar

Jag har ju tidigare berättat om att dottern när hon var liten hade stora svårigheter med t.ex. ”bakom och framför” och alla begrepp som på något sätt hör ihop med det – inte alls bara själva ”plats-orden”, alltså , utan även alla de motsvarande mentala begreppen. Hon hade helt enkelt förr i tiden vad jag kallar bristande visualiseringsförmåga – fast numera sitter den ju där, som väl är. 🙂

Jag fick precis en fråga om hur vi specifikt hade tränat den här biten med att kunna se en helhet, även om delar av bilden saknas. Dottern brukade ju förr t.ex. vara rädd för bilder där folk saknade vissa kroppsdelar – helt enkelt för att just den delen inte fick plats på bilden, eller inte var färglagd, o.s.v. – och därför tänkte jag att det kanske vore en god idé att berätta lite mer om just det. Det är så klart att man inte bara kan träna EN enda liten bit om man verkligen ska köra en framgångsrik synterapi, men alla delarna behöver ju ändå tränas var och en för sig, så kanske en närmare beskrivning av det kan hjälpa någon i alla fall…

Dottern var livrädd för särskilt en av bilderna i Elsa Beskows ”Tomtebobarnen”, där en av pojkarna ”saknade” ett ben där bilden var beskuren. Det löste jag genom att försöka visa henne hur man ritar…

Ja, ni vet ju att dottern fortfarande inte kan rita själv, men det kan ju jag – så det jag gjorde var att helt enkelt rita en massa teckningar medan hon såg på, så att hon åtminstone lärde sig rent visuellt hur en teckning byggs upp. Ja, på den tiden satt hon oftast bara och tittade medan jag ritade och berättade, utan att visa minsta tecken på att hon såg vad det skulle bli, och det var inte förrän det var färdigt och färglagt som hon riktigt brukade rycka till och säga vad det föreställde (ja, ni minns väl hur beroende hon tidigare var av färger också, hur hon faktiskt tänkte i färger, och hur vi tränade det).

Sedan tog jag till slut och lade ett papper under den där boken som hon var rädd för, och ”ritade dit” det ben som saknades. Och så småningom vande hon sig vid det här sättet att tänka, och började själv kommentera liknande saker i andra sammanhang.

Ja, det var en liten sammanfattning av just den biten. Hoppas någon kan ha lite nytta av det.

Men som sagt, glöm inte att det inte fungerar att bara träna den lilla biten, om man nu har ett barn i behov av synterapi – man måste ta ALLTIHOP, inte bara bilderna utan även i verkligheten, så att man verkligen får ihop den där visualiseringsförmågan ordentligt.

Annonser
Det här inlägget postades i vardagsautism, visuell perception och har märkts med etiketterna , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Om visualiseringsförmåga och delar

  1. Tusen Tack För Dina Tips!!! 😊
    Ska läsa på mer om Visualiseringsförmågan och synterapi. Ha det gott! Kram, Anna

    Gilla

  2. Tusen Tack För Dina Tips!!! 😊
    Ska läsa på mer om Visualiseringsförmågan och synterapi. Ha det gott! Kram, Anna

    Gilla

  3. Reblogga detta på ogonrorelseterapi och kommenterade:
    Apropå min dotters rädsla för Picasso tavlan föreställandes en liten pojke färglagd i blått men fötterna endast tecknade med ett tunt streck. Dottern såg inte fötterna. Förstod inte helheten i bilden.

    Gilla

  4. Reblogga detta på ogonrorelseterapi och kommenterade:
    Apropå min dotters rädsla för Picasso tavlan föreställandes en liten pojke färglagd i blått men fötterna endast tecknade med ett tunt streck. Dottern såg inte fötterna. Förstod inte helheten i bilden.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.