Lästips: Ny forskning om rörelser och rumstidsuppfattning

En mycket intressant ny forskning om hur hjärnan utvecklar de topografiska representationer som ”bygger upp” 4D-spacetime har nyligen publicerats i PNAS (för en mer populär beskrivning se artikeln hos Neuroscience News).

Forskarna har nu lyckats visa, att det är genom samtidiga rörelser framåt som det visuella systemet utvecklas, inte bara med avseende på den rent spatiala uppfattningen utan även vad gäller tidsuppfattningen:

The findings also show that the relationship between neurons in the eye and the brain is more complicated than previously thought—in fact, the order in which we see things could help the brain calibrate how we perceive time, as well as the objects around us.

Redan tidigare har jag ju berättat en hel del om motorikens betydelse för rumsuppfattningen, samt diskuterat huruvida tidsuppfattning egentligen kan anses vara en ”separat” förmåga, skild från rumsuppfattningen – och det verkligt intressanta med den här nya studien är just att de tar hänsyn till den ordning i vilken saker uppfattas, samt den roll som erfarenheten spelar:

The new study adds the element of order. The researchers showed that objects moving from front to back in the visual field activated retinal cells in a specific sequence.

Ja, jag visste väl det. Det räcker inte att bara få igång motoriken, och inte heller att balansera synen och de övriga sinnena ordentligt – man måste även få till erfarenheten. För det är genom erfarenhet som hjärnans olika topografiska representationer utvecklas, och genom erfarenheten som man lär sig – och det är alltså därför man i en riktig synterapi behöver fysiken, som jag ju har tjatat om så många gånger innan: för att den delvis kan ersätta den erfarenhet som annars skulle saknas och på så vis hjälpa till att bygga upp visualiseringsförmågan

Forskarna spekulerar också om samma relation mellan plats och tid eventuellt gäller även de övriga sinnena, ja, hela hjärnan:

This link between time and space in the visual system might also apply to hearing and the sense of touch. The original question of how the visual system gets “tuned” over time might be applicable across the entire brain.

Vilket ju naturligtvis inte alls är orimligt, utan tvärtom intuitivt känns helt rätt, och dessutom redan har visst stöd i annan forskning – ja, ni minns väl t.ex. det där om hur hjärnan associerar smaker, lukter och känselintryck till specifika tider och platser…?

Ja, det ska bli spännande att se vart den här nya forskningen leder på sikt, i alla fall! 🙂

Annonser
Det här inlägget postades i läsning, motorik, visuell perception och har märkts med etiketterna , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.