Hos specialisttandläkaren

Nu har vi äntligen fått komma till den där specialisttandläkaren som jag berättade om tidigare angående alla våra äventyr hos tandläkaren. 😉 Så igår var jag där för första gången – ja, de ville träffa mig ensam första gången för att få så mycket information som möjligt innan de träffar dottern – och jag måste säga att det var en helt fantastisk upplevelse.

Jag har varit lite orolig för hur det ska gå, det medger jag. Dels är det en rätt så lång resa till en annan stad, och man vet ju aldrig hur dottern reagerar på nya platser och så. Och vi har ju fortfarande inte riktigt fått till det där med hennes munmotorik ordentligt – plus att hon fortfarande inte riktigt ser själva vitsen med ett besök hos tandläkaren.

Men nu känns det mycket lugnare. 🙂 De var så förstående, och så kunniga – ställde alldeles rätt frågor, och en hel mängd av dem dessutom – ja, jag har de senaste åren upptäckt att det säkraste sättet att bedöma om någon har ”autism-kompetens” eller ej är att lyssna på vilken typ av frågor de ställer…

Så nu kommer dottern om ett tag att få följa med dit på en rätt så långsam och mycket anpassad inskolning. Jag är säker på att hon snart kommer att vänja sig vid dem, och att vi så småningom i samarbete kommer att kunna få dit den där tandröntgen också – med dottern gäller det ju oftast bara att få till saker EN gång, sedan brukar det fungera…

De är helt införstådda med hennes visuella perceptionssvårigheter och de motoriska problemen, och verkade inte alls se det som någon oöverstiglig svårighet. De sade rentav att hon hade varit så ovanligt duktig redan, eftersom hon hade låtit den ”vanliga” tandläkaren både räkna hennes tänder och titta på dem och satt kvar i stolen och allt.

Och de lovade också att skicka både bilder på sig själva samt en social berättelse om vad som ska hända innan vi kommer dit. Det ni! 🙂

Annonser
Det här inlägget postades i vardagsautism och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

18 kommentarer till Hos specialisttandläkaren

  1. Emelie skriver:

    Oj, oj. Känner hur jag går igång alldeles eftersom vi har haft och har en strulig relation med såväl vanliga folktandvården som specialisttandvården. När vår 04:a sövdes för några veckor sedan, så visade röntgenbilderna de tog medans han sov, att han hade oupptäckt karies som gick djupt ner i mjölktänderna. De hade inget annat val än att dra ut sju stycken, där och då. Och det som gnager och skaver är att vi tycker att 04:ans allmäntillstånd har förbättrats sedan han fick tänderna utdragna. Vi har ju gått minst en gång i månaden för att försöka lära honom ”tandläkargrejer” och det har gått framåt sakta men säkert, med betoning på sakta. Tänk om den där ”saktheten” innebar ett år av onödigt lidande…

    ”det säkraste sättet att bedöma om någon har ”autism-kompetens” eller ej är att lyssna på vilken typ av frågor de ställer…” Saxar och arkiverar den.

    / Emelie

    Gilla

    • Sabina skriver:

      Oj, oj, oj. Nu har jag läst er historia också… Hade ingen aning om att man kunde bli anmäld till soc för en sån sak som att man inte får ungen att bita i deras himla plastbit – tur att den här specialisten jag träffade häromdan inte alls verkade tycka det var konstigt att just det var svårt, hon sade rentav att även ”vanliga” barn kan ha svårt med just den biten… Ja, hon gjorde faktiskt MKT gott intryck på mig och är nog ovanligt duktig, då, om man ska döma efter er berättelse… :/

      Hm. Hon sade också att även om det inte verkar som om dottern har problem med karies så kan man ju inte veta säkert (och så är det ju), men hon tyckte ändå att vi skulle ”ta risken” att försöka skola in dottern på det innan de tar till sövning och så. Och som jag förstår det ska vi gå hos dem i fortsättningen och inte alls hos vanliga tandvården… Kanske är det olika i olika delar av landet…?

      Och jag sade till dem att jag tror faktiskt inte att dottern HAR problem med tänderna, för det brukar märkas så tydligt på hennes beteende när hon är sjuk av olika anledningar – ja, som med celiakin, t.ex. – så säkert har er 04:s allmänna mående förbättrats när han slapp den där oupptäckta kariesen (eller hur man nu skriver det?)… Men det var ju hemskt tråkigt att det skulle behöva ta sån tid – fast dottern gick ju med sin celiaki också i minst två år innan jag äntligen fick proverna framtvingade…

      Tyvärr kan man ju inte göra annat än glädja sig åt att man iaf upptäckte det NÅN gång…

      Gilla

    • Sabina skriver:

      Vi har förresten fått fem-sex tider nu ganska snart med väldigt täta mellanrum, varje vecka i början, där dottern då ska få bekanta sig med miljön och personerna, och nu när de vet om syn-motorik-problemen tror jag det ska gå bra, faktiskt. Tandläkaren verkade som sagt MKT duktig och förstod genast det här med att det är svårt att härma om man inte kan syntolka ordentligt – hon gjorde djupt intryck på mig, faktiskt, inte många är så snabba att förstå ens inom vården, och jag hade inte väntat mig det av en tandläkare, direkt – man tänker ju att de har lite andra intresseområden än perception, vanligtvis…

      Men det är iaf det som gör att jag tror att hon kommer att klara dottern fint – men vi får förstås se först hur det går.

      Gilla

  2. Emelie skriver:

    Oj, oj. Känner hur jag går igång alldeles eftersom vi har haft och har en strulig relation med såväl vanliga folktandvården som specialisttandvården. När vår 04:a sövdes för några veckor sedan, så visade röntgenbilderna de tog medans han sov, att han hade oupptäckt karies som gick djupt ner i mjölktänderna. De hade inget annat val än att dra ut sju stycken, där och då. Och det som gnager och skaver är att vi tycker att 04:ans allmäntillstånd har förbättrats sedan han fick tänderna utdragna. Vi har ju gått minst en gång i månaden för att försöka lära honom ”tandläkargrejer” och det har gått framåt sakta men säkert, med betoning på sakta. Tänk om den där ”saktheten” innebar ett år av onödigt lidande…

    ”det säkraste sättet att bedöma om någon har ”autism-kompetens” eller ej är att lyssna på vilken typ av frågor de ställer…” Saxar och arkiverar den.

    / Emelie

    Gilla

    • Sabina skriver:

      Oj, oj, oj. Nu har jag läst er historia också… Hade ingen aning om att man kunde bli anmäld till soc för en sån sak som att man inte får ungen att bita i deras himla plastbit – tur att den här specialisten jag träffade häromdan inte alls verkade tycka det var konstigt att just det var svårt, hon sade rentav att även ”vanliga” barn kan ha svårt med just den biten… Ja, hon gjorde faktiskt MKT gott intryck på mig och är nog ovanligt duktig, då, om man ska döma efter er berättelse… :/

      Hm. Hon sade också att även om det inte verkar som om dottern har problem med karies så kan man ju inte veta säkert (och så är det ju), men hon tyckte ändå att vi skulle ”ta risken” att försöka skola in dottern på det innan de tar till sövning och så. Och som jag förstår det ska vi gå hos dem i fortsättningen och inte alls hos vanliga tandvården… Kanske är det olika i olika delar av landet…?

      Och jag sade till dem att jag tror faktiskt inte att dottern HAR problem med tänderna, för det brukar märkas så tydligt på hennes beteende när hon är sjuk av olika anledningar – ja, som med celiakin, t.ex. – så säkert har er 04:s allmänna mående förbättrats när han slapp den där oupptäckta kariesen (eller hur man nu skriver det?)… Men det var ju hemskt tråkigt att det skulle behöva ta sån tid – fast dottern gick ju med sin celiaki också i minst två år innan jag äntligen fick proverna framtvingade…

      Tyvärr kan man ju inte göra annat än glädja sig åt att man iaf upptäckte det NÅN gång…

      Gilla

    • Sabina skriver:

      Vi har förresten fått fem-sex tider nu ganska snart med väldigt täta mellanrum, varje vecka i början, där dottern då ska få bekanta sig med miljön och personerna, och nu när de vet om syn-motorik-problemen tror jag det ska gå bra, faktiskt. Tandläkaren verkade som sagt MKT duktig och förstod genast det här med att det är svårt att härma om man inte kan syntolka ordentligt – hon gjorde djupt intryck på mig, faktiskt, inte många är så snabba att förstå ens inom vården, och jag hade inte väntat mig det av en tandläkare, direkt – man tänker ju att de har lite andra intresseområden än perception, vanligtvis…

      Men det är iaf det som gör att jag tror att hon kommer att klara dottern fint – men vi får förstås se först hur det går.

      Gilla

  3. Emelie skriver:

    Folktandvårdshistorien:
    http://trissiautistisktsyndrom.blogspot.se/2014/11/tandlakeriet-kapitel-sjuttioelva.html

    / Emelie

    Får man göra så? Slänga in en länk till den egna bloggen? Känner inte att jag behärskar sociala koderna i bloggvärlden.

    Gilla

  4. Emelie skriver:

    Folktandvårdshistorien:
    http://trissiautistisktsyndrom.blogspot.se/2014/11/tandlakeriet-kapitel-sjuttioelva.html

    / Emelie

    Får man göra så? Slänga in en länk till den egna bloggen? Känner inte att jag behärskar sociala koderna i bloggvärlden.

    Gilla

  5. Emelie skriver:

    Jag måste verkligen lära mig att vara tydligare med, vilket av mina fem barn, jag skriver om.

    Han som inte klarar av plastbiten (03:an) har klarat av att gå till folktandvården på årliga kontroller. Han har fixat att bli röntgad med apparaten som snurrar runt honom, så hans tandstatus har alltid fått OK-stämpel i journalen. Däremot hade tandläkaren väldigt svårt att förhålla sig till 03:an. Hon var nog inte van vid och blev stressad av, att inte ha full kontroll över situationen. Man kan väl säga att hon såg lättad ut, varje gång vi lämnade rummet.

    Så det var nog mer för sin egen skull som hon skickade en remiss till specialisttandvården. Vi åkte dit för den årliga kontrollen, och det gick som förväntat bra. Vad gör ni här? Tillbaks till folktandvården och den lättstressade tandläkaren. Allt gick bra tills plastbiten skulle in i munnen. Och jag tyckte mig nästan höra en suck av lättnad, ”inga röntgenbilder, då får det bli specialisttandvården för er i alla fall.”

    Men så är det någon annan på folktandvården som läser regelboken som fan läser bibeln, och propsar på att vi ska till dem i alla fall. Och det var säkert denna någon som skickade brevet om varning om soc för två år sedan, en varning som gällde 03:ans lillebror 04:an.

    Då för två år sedan hade ingen fått titta i hans mun. Vi hade inte ens lyckats få med honom in genom ytterdörren till tandläkaren eftersom han började gråta och skrika så fort han fick syn på den. Och det gjorde ingen skillnad att vi åkte till specialisttandvården, han började skrika och gråta så fort han fick syn på ytterdörren, där också. Vid den tiden hade inte 04:an börjat tappa tänder och det kändes inte som hela världen, att inte få mjölktänderna kollade på honom. Vi resonerade fram och tillbaka med specialisttandvården och kom överens om att avvakta. Kanske att 04:an skulle mogna precis så där som hans storebror 02:an hade gjort i den åldern. Men vår överenskommelse nådde aldrig folktandvården. De såg bara att 04:an inte hade någon tandstatus alls i journalen och det går ju bara inte för sig.
    Sedan dess har vi kämpat på med specialisttandvården med täta besök men utan att nå tillräckligt långt för att kunna laga ett hål i vaket tillstånd.

    Så för tydlighetens skull:

    – Man kan få en varning om socanmälan om barnet aldrig har stigit över tröskeln till tandläkaren.

    – Man får ingen varning för att barnet inte klarar av att ha en plastbit i munnen.

    Fick lite ångest över mina oklara formuleringar, vill ju inte skrämma någon i onödan. Det här med att producera text är inte riktigt min grej.

    Gilla

  6. Emelie skriver:

    Jag måste verkligen lära mig att vara tydligare med, vilket av mina fem barn, jag skriver om.

    Han som inte klarar av plastbiten (03:an) har klarat av att gå till folktandvården på årliga kontroller. Han har fixat att bli röntgad med apparaten som snurrar runt honom, så hans tandstatus har alltid fått OK-stämpel i journalen. Däremot hade tandläkaren väldigt svårt att förhålla sig till 03:an. Hon var nog inte van vid och blev stressad av, att inte ha full kontroll över situationen. Man kan väl säga att hon såg lättad ut, varje gång vi lämnade rummet.

    Så det var nog mer för sin egen skull som hon skickade en remiss till specialisttandvården. Vi åkte dit för den årliga kontrollen, och det gick som förväntat bra. Vad gör ni här? Tillbaks till folktandvården och den lättstressade tandläkaren. Allt gick bra tills plastbiten skulle in i munnen. Och jag tyckte mig nästan höra en suck av lättnad, ”inga röntgenbilder, då får det bli specialisttandvården för er i alla fall.”

    Men så är det någon annan på folktandvården som läser regelboken som fan läser bibeln, och propsar på att vi ska till dem i alla fall. Och det var säkert denna någon som skickade brevet om varning om soc för två år sedan, en varning som gällde 03:ans lillebror 04:an.

    Då för två år sedan hade ingen fått titta i hans mun. Vi hade inte ens lyckats få med honom in genom ytterdörren till tandläkaren eftersom han började gråta och skrika så fort han fick syn på den. Och det gjorde ingen skillnad att vi åkte till specialisttandvården, han började skrika och gråta så fort han fick syn på ytterdörren, där också. Vid den tiden hade inte 04:an börjat tappa tänder och det kändes inte som hela världen, att inte få mjölktänderna kollade på honom. Vi resonerade fram och tillbaka med specialisttandvården och kom överens om att avvakta. Kanske att 04:an skulle mogna precis så där som hans storebror 02:an hade gjort i den åldern. Men vår överenskommelse nådde aldrig folktandvården. De såg bara att 04:an inte hade någon tandstatus alls i journalen och det går ju bara inte för sig.
    Sedan dess har vi kämpat på med specialisttandvården med täta besök men utan att nå tillräckligt långt för att kunna laga ett hål i vaket tillstånd.

    Så för tydlighetens skull:

    – Man kan få en varning om socanmälan om barnet aldrig har stigit över tröskeln till tandläkaren.

    – Man får ingen varning för att barnet inte klarar av att ha en plastbit i munnen.

    Fick lite ångest över mina oklara formuleringar, vill ju inte skrämma någon i onödan. Det här med att producera text är inte riktigt min grej.

    Gilla

  7. Sabina skriver:

    Tack Emelie! 🙂 Egentligen kände jag nog inte riktigt att vi är i läge just nu för att bli anmälda, jag uttrycker mig kanske också lite oklart ibland…?

    Och det där med att skrika så fort man får syn på en viss dörr, det känner jag igen – så var det ju här förr, i fråga om ALLTING. T.o.m. förskolan, ja, bara att gå ut ”fel” håll genom grinden – ja, tänk när folk inte ens kunde ringa på vår egen dörr utan att skrikandet började… Suck. Så där har det ju iaf hänt en hel del saker… (nu vet ju inte jag hur länge du har läst här, men så här var det i början: http://autismeyes.wordpress.com/2012/10/10/ett-gps-in-huvudet-nar-man-tanker-i-platser/)

    Sen det där med att de ser lättade ut när man lämnar rummet – haha, ja, det känner jag också igen… 🙂 De blir så förvirrade också när dottern artigt lämnar tillbaka deras klistermärken och hellre titttar på deras datorer än deras ”roliga” upptåg… Den enda som hittills INTE har sett ut så är den där ene tandläkaren som hade ”vana” vid autistiska barn (TEACCH), men tyvärr inte vana vid såna som dottern med visuella problem också – han anpassade sig ändå bra och tyckte vi var duktiga! 🙂 (Även om vi nu ändå går hos specialisterna istället.)

    Gilla

  8. Sabina skriver:

    Tack Emelie! 🙂 Egentligen kände jag nog inte riktigt att vi är i läge just nu för att bli anmälda, jag uttrycker mig kanske också lite oklart ibland…?

    Och det där med att skrika så fort man får syn på en viss dörr, det känner jag igen – så var det ju här förr, i fråga om ALLTING. T.o.m. förskolan, ja, bara att gå ut ”fel” håll genom grinden – ja, tänk när folk inte ens kunde ringa på vår egen dörr utan att skrikandet började… Suck. Så där har det ju iaf hänt en hel del saker… (nu vet ju inte jag hur länge du har läst här, men så här var det i början: http://autismeyes.wordpress.com/2012/10/10/ett-gps-in-huvudet-nar-man-tanker-i-platser/)

    Sen det där med att de ser lättade ut när man lämnar rummet – haha, ja, det känner jag också igen… 🙂 De blir så förvirrade också när dottern artigt lämnar tillbaka deras klistermärken och hellre titttar på deras datorer än deras ”roliga” upptåg… Den enda som hittills INTE har sett ut så är den där ene tandläkaren som hade ”vana” vid autistiska barn (TEACCH), men tyvärr inte vana vid såna som dottern med visuella problem också – han anpassade sig ändå bra och tyckte vi var duktiga! 🙂 (Även om vi nu ändå går hos specialisterna istället.)

    Gilla

  9. Jag känner igen mig helt i din situation Sabina! Min dotter har alltid haft stora problem med tandläkare såpass att jag fick byta till en tandklinik där personalen är utbildad för att ta emot barn med autism. Denna specialist.tandklinik min dotter tillhör är fantastisk. Personalen är mycket tillmötesgående. Näst sista besöket var min sambo med vår dotter (jag brukar annars alltid vara den som följer med) som slutade med fullständig panik då dottern efter några minuter rusar ut från kliniken. Hon tyckte tandhygienisten var elak, med läskiga ögon, alla ljud, dofter och ljusintryck blev bara för mycket. Min sambo sade att han aldrig hade sett dottern i ett sådant upprivet skick. Nästa besök FÖLJDE JAG med dottern. Jag ringde upp Tandkliniken för att försäkra mig om villkoren för att detta besök överhuvudtaget skulle kunna genomföras. Planen blev lyckad! Vår plan var att dottern bara skulle gå in i rummet. INTE behöva sätta sig i stolen utan bara få titta omkring sig i rummet. När dottern kände sig trygg med att inte bli tvingad kände hon att hon hade kontroll och till vår stora förvåning ville hon testa att sätta sig i undersökningsstolen. Det slutade med att hon klarade av att öppna munnen och tandhygienisten kunde räkna dotterns tänder. Det var en seger som heter duga! Min dotter var så stolt. Vi berömde henne och hon fick en gåva med sig hem för att hon hade varit så modig. Jag är djupt tacksam över att det gick så bra! Hoppas att det går lika bra för din dotter! Stort lycka till! 🙂
    Varm kram Anna

    Gilla

    • Sabina skriver:

      Ja, det låter väldigt likt min flicka! Om man låter henne få ta sin tid så brukar hon kunna göra mkt mer än man tror, medan om man försöker ”fösa på” så går det bara i baklås. Vad skönt att ni lyckades! ❤

      Gilla

  10. Jag känner igen mig helt i din situation Sabina! Min dotter har alltid haft stora problem med tandläkare såpass att jag fick byta till en tandklinik där personalen är utbildad för att ta emot barn med autism. Denna specialist.tandklinik min dotter tillhör är fantastisk. Personalen är mycket tillmötesgående. Näst sista besöket var min sambo med vår dotter (jag brukar annars alltid vara den som följer med) som slutade med fullständig panik då dottern efter några minuter rusar ut från kliniken. Hon tyckte tandhygienisten var elak, med läskiga ögon, alla ljud, dofter och ljusintryck blev bara för mycket. Min sambo sade att han aldrig hade sett dottern i ett sådant upprivet skick. Nästa besök FÖLJDE JAG med dottern. Jag ringde upp Tandkliniken för att försäkra mig om villkoren för att detta besök överhuvudtaget skulle kunna genomföras. Planen blev lyckad! Vår plan var att dottern bara skulle gå in i rummet. INTE behöva sätta sig i stolen utan bara få titta omkring sig i rummet. När dottern kände sig trygg med att inte bli tvingad kände hon att hon hade kontroll och till vår stora förvåning ville hon testa att sätta sig i undersökningsstolen. Det slutade med att hon klarade av att öppna munnen och tandhygienisten kunde räkna dotterns tänder. Det var en seger som heter duga! Min dotter var så stolt. Vi berömde henne och hon fick en gåva med sig hem för att hon hade varit så modig. Jag är djupt tacksam över att det gick så bra! Hoppas att det går lika bra för din dotter! Stort lycka till! 🙂
    Varm kram Anna

    Gilla

    • Sabina skriver:

      Ja, det låter väldigt likt min flicka! Om man låter henne få ta sin tid så brukar hon kunna göra mkt mer än man tror, medan om man försöker ”fösa på” så går det bara i baklås. Vad skönt att ni lyckades! ❤

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.