Gamla minnen

Dottern har börjat prata om ”gamla minnen” nu också. Om saker som hände när hon var liten.

”Det var när jag var liten”, säger hon. ”När jag var liten bebis.”

Alldeles nyss pratade hon med mig om IBTn på habiliteringen. Om psykologen där och logopeden, och om sin förra resurs från förskolan som också var med på IBT-träffarna. Kallade dem vid namn och såg glad ut.

”Det var fint där”, sade dottern. ”Och du – L, hon var psykolog. Hon pratade om tid och plats.”

”Ja”, sade jag. ”Det gjorde hon. Hon hjälpte oss med synterapin.”

”Synterapi!” skrek dottern och skrattade och hoppade jämfota. ”Synterapi! Synterapi!”

Hon har alltid gillat det ordet, varför vet jag inte. Det låter väl kul, kanske. Hon har ju haft andra sådana där ”favoritord” också i sina dar. Equilibrium, det minns jag att hon tyckte om. Och termodynamik. Och aluminiumfolie…

Annonser
Det här inlägget postades i Språket, visuell perception och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

En kommentar till Gamla minnen

  1. Ping: Om att minnas och planera | Ett öga på autism

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s