Ljus och mörker – mera om färg- och ljuskonstans

Idag gick det ändå inte vidare bra med skolan, fast allting har verkat så lovande. Dottern vaknade på dåligt humör av någon anledning, och fast hon sade att hon ville gå till skolan såg jag ju att det var något. Hon har en särskild röst som bara kommer fram när något är fel. VAD det var just idag har jag dock fortfarande inte riktigt klart för mig…

Därför lämnade jag inte skolan idag heller utan stannade kvar i bakgrunden för att kunna rycka in om det spårade ur. Och det gjorde det förstås. 😦

Dottern deltog dock först i liten promenad och sedan i samlingen. Därefter skulle de gå in i ett ”nytt” rum och ha halvgrupp – dottern följde tveksamt med in i först köket och sedan det andra rummet.

I det ”vanliga” klassrummet strömmade solen in genom fönstren och inga lampor behövdes. I det lilla köket, som ligger mitt emellan de två klassrummen, var det inte heller några lampor tända, men allting låg i skugga eftersom solen inte ännu nådde in genom fönstren i det rummet.

När vi steg in det ”nya” klassrummet såg jag hur dottern ryckte till och drog efter andan. Det här rummet låg också på skuggsidan, men till skillnad från i det lilla köket var alla taklamporna tända och rummet badade i ljus. Kontrasten i ljusförhållanden mellan det här rummet och det lilla köket var påfallande – men ändå tror jag inte att jag förr i tiden skulle ha tänkt på det eller ens märkt av dotterns reaktion… (Hon är ju allmänt ljuskänslig också, men eftersom jag själv också var det som liten förstod jag redan från början den biten mycket bättre än allt det här andra med synen.)

Fast de andra satt med en massa bokstäver mellan sig på golvet gick dottern först runt en stund och såg sig om innan hon gick och satte sig bland de andra. Hon plockade länge med bokstäverna fast hon inte riktigt ville delta i det de andra gjorde, och när det sedan skulle bytas aktivitet ville hon varken släppa ifrån sig bokstäverna eller flytta på sig fast hon satt mitt i vägen för alla andra.

Till slut bröt det dåliga humöret fram på riktigt, och för att undvika ett riktigt utbrott fick jag ta hem henne. Nu är hon nöjd igen, men har fortfarande den där irriterade rösten. Nu får det lugna sig lite bara, så försöker vi imorgon igen.

Så nu tänkte jag istället försöka förklara varför dottern ibland kan reagera så negativt på stora skillnader i ljusförhållanden (särskilt om hon redan är på dåligt humör): Det är förstås återigen det här med färg- och ljuskonstans det handlar om.

De flesta av oss tänker sällan på hur vi anpassar oss till olika ljus och färger. Men egentligen är det en mycket avancerad process i våra hjärnor som tillåter oss att ta det här för självklart.

Dr. Marc Green (Human Factors) har ett bra exempel i The Grand Illusion” – Assigning Blame In Failure To See:

[…] you walk into a movie theater during the day. It is very black and you can see little.  After a while, your eyes adapt, the scene looks brighter and you can see much that was previously invisible. Which is the ”real” world – the dark theater or the bright theater? The answer is obviously neither. Your brain created both.

Vi tänker oftast inte ens på det, vilket ju är precis det som Jim Sinclair frågar oss i Bridging the Gaps:

Do you have to remember to plug in your eyes in order to make sense of what you’re seeing?

Nej, jag måste inte det och inte heller de flesta andra människor. Men precis som i Jim Sinclairs fall sköter dotterns hjärna inte om det här automatiskt. Hon måste anpassa sin syn medvetet till de olika ljusförhållandena – använda sin intelligens för att processa det hon ser och sedan skapa sin bild av omgivningen – och det kräver en hel del ansträngning. Och utan synterapin hade hon nog inte ens haft det alternativet… 😦

Därför är det bra om folk som har med henne att göra är medvetna om detta faktum: dottern ser inte automatiskt utan måste hela tiden processa det hon ser. Och om hon av någon anledning är extra trött eller på dåligt humör – ja, då kan också sådana här saker som olika lampor i olika rum bli svåra att hantera…

Annonser
Det här inlägget postades i visuell perception och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.