Hur många bokstäver blir det från andra hållet?

Att räkna är fortfarande det bästa dottern vet. Hon räknar och räknar och jag försöker hänga med. Vi har tränat med att räkna lite med synen också, och det har nu börjat fungera med både fingrarna och Arithmasticks. Det är ju ett lovande tecken… men…

Dottern vill också ha reda på hur många bokstäver det är i ord: ”Hur många bokstäver är det i gräsmatta? Svar nio. Hur många bokstäver är det i Sverige? Svar sju. Hur många bokstäver är det i hastighet? Svar nio.”

Och räkneorden. Hon vill gärna att det ska vara t.ex. ”37 bokstäver i 37”, men hon accepterar att det istället är t.ex. tre bokstäver i både ett, två och tre, för det är ju lätt att bara räkna bokstäverna.

Men nu räknade vi alldeles nyss med hennes arithmasticks. När hon till slut tröttnade tog hon locket och läste på det: Arithmasticks.

”Hur många bokstäver är det i ’arithmasticks’?” frågade hon.

Jag räknade dem och sade: ”13.”

Då räknade hon dem också, fast från andra hållet, och utbrast överraskad: ”Det blir 13 från andra hållet också!”

Ja, visst är det 13 bokstäver i ordet även om man räknar dem baklänges… och nu måste jag säga att jag inte hänger med längre.

Varför skulle det inte vara samma antal bokstäver i ett ord bara för att man räknar dem baklänges…? Är det nån som begriper varför det förvånar henne…? Ja, för hon var förvånad. Överraskad. Det var fullt klart att hon hade väntat sig att det skulle vara ett annat tal.

Men varför det?

Kan det vara för att orden blir helt annorlunda när man läser dem baklänges…? Så att hon tror att siffrorna också borde ändra sig…? Eller nåt med det här hon hittade på tidigare i somras om att ”räkna med bokstäver” – hon sätter fortfarande dit mig med saker som ”D+E=I”…

Eller tror hon kanske i alla fall att siffrorna bara anger position och inte mängd…?

Eller kan det vara det gamla vanliga problemet med riktning…?

Eller varför i hela friden…?

Nej, det här får jag nog ta och fundera ordentligt på… det känns som om det skulle kunna vara viktigt. Alla idéer och nya infallsvinklar på det här emottages tacksamt… 😉

 

Det här inlägget postades i annorlunda tänkande och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

8 kommentarer till Hur många bokstäver blir det från andra hållet?

  1. Klurigt.. =) Men så oerhört bekant, just den där förvåningen i lägen man inte alls fattar… Får fundera lite på det, men första tanken är att det kan ha med flera saker att göra. Oavsett, har du nån gång tittat på Numicon..? Jag tänkte skriva ett inlägg om det snart, för jag är rätt förtjust i materialet. Mycket just eftersom det ger en tydlig visuospatial upplevelse av just mängden. Materialet är också väldigt taktilt. Vore det inte något för din tjej..?

    Gilla

    • Sabina skriver:

      Ja, funderar på det – tack för tipset!!! Ska prova. Verkar delvis handla om saker vi redan prövat, men – inte just på det viset, och det kan ju bli stor skillnad med dottern… jag gillar det här med att det är ett ”multisensoriskt undervisningsprogram med laborativt material”… 🙂 Tack!!!! Ska definitivt prova!

      Gilla

      • Det är i sig inga ”nya saker” för oss heller, men materialet tragglar grunder och materialet är helt enkelt ganska fiffigt i sin enkelhet. Vi har köpt ett grundpaket bara, får se om vi kompletterar sen. För stumpan som räknar saker hur bra som helst och absolut kopplar till siffran, som kunde plus och minus rent basalt, så blev det ändå en väsentlig skillnad när hon fick en ”samlad spatial bild av summan”. Just ”arean” tycks vara bra. Att tex göra grundläggande ekvationstal och så funkar ju bra, och att experimentera från alla hålla och kanter med talen och hur mycket som ”ryms”. Stumpan kom inte förbi räknandet på fingrarna innan, och har fortfarande svårt att få till det, men det är en väsentlig skillnad nu. Vi jobbar lite (blir mer på skolan) med att ”visualisera” blocken, och nu är det mer ett koncentrationsproblem om det inte funkar. Annars kan hon visualisera stegen i huvudet, enkla tal. Då hennes arbetsminne inte är bra och det är helt nytt att visualisera så kommer det ju ta ett tag, men det var ett tydligt genombrott.
        Tänker att det kanske skulle funka bra för din tjej som tycks ha så himla lätt för räknandet i övrigt, att bara ha just materialet för att få förståelsen på plats. Just färgkod i kombination med det spatiala materialet tror jag skulle kunna funka. Dessutom kan det vara konkret för en assistent att jobba med sen…

        Gilla

      • Sabina skriver:

        Det låter faktiskt utmärkt. 🙂 Tack för ett bra tips! Kan tänka mig att det är framför allt är arean som är problemet här. Storlek, alltså, precis som hon ju har andra svårigheter med också. Vore ju fantastiskt lämpligt för henne, kanske i kombination med ett rutnät för att tydliggöra skillnaderna som Aspergermamma föreslog tidigare… Skulle inte förvåna mig att OM hon väl kan koppla siffrorna till storlek så kan hon kanske utnyttja makens sätt att bedöma avstånd också på sikt…

        Gilla

  2. mariellejohnsson skriver:

    Ja just det där hur de tänker är ibland ett stort mysterium. Så många gånger man förstått och suttit där med ett leende på läpparna. Deras tankesätt är så himla underbart!
    Såg att du frågade mig om duschningen när det gäller G. Jag vet inte säkert men tror att det var så här att vi bytte lägenhet när hon var i kanske 8-9 årsåldern och då fanns det inget badkar där utan bara dusch. Jag gjorde i ordning en stor balja och hon fick sitta där med duschslangen som hon ville; stänga av och sätta på, duscha nån fot eller två osv. Sen gick den där baljan sönder! Och då började hon duscha som alla andra gör. När hon skulle lära sig att klara det helt själv så hade jag papper och penna med i badrummet och skrev upp vad hon klarade och inte klarade samt vad hon var på väg att klara, t.ex. skruva på kranen, tvåla in sig osv. Det som var svårt var att hålla i duschen samtidigt som hon skulle göra andra saker så den satte vi fast i klypan för den och sen kunde hon inte öppna schampoflaskorna, så de öppnade jag ett snäpp och så fick dom vara så jämt, och sen var det problemet med att veta hur mycket schampo som var lagom, så det gjorde jag medicinmått som hon kunde hälla i och sen visste hon därmed vad som var lagom.
    Det här med hörselintrycket kanske hon har kvar problem med, det vet inte jag, men i så fall har hon lärt sig stå ut med det.
    Kram!

    Gilla

    • Sabina skriver:

      Å så skönt att höra att det KAN fungera så småningom ändå… 🙂 Tack för den fina berättelsen!! Jag har faktiskt fått dottern att ett par gånger själv hålla duschen, inte så det rinner på henne utan bara ner i vattnet, och det låter ju lite som du lät G göra. Hoppas det kan bli så här också!! Kramar!

      Gilla

  3. Har missat lite här… Till de härliga färgglada sifferblocken, följer ett plasbräde (tänk lite schack-bräde 😉 fast helvitt) så rutnätet får du på köpet. Och lite plastpluppar du kan bygga mönster, räkna och stöka med. Och en lärarhandledning med måååånga tankar… =)

    Gilla

    • Sabina skriver:

      Vi har faktiskt något liknande redan kommer jag på nu… En leksak just i form av ett vitt rutnät med plastploppar… 🙂 Var meningen att man skulle bygga bilder o.s.v. men det har dottern inte riktigt gillat. Men nu kanske…? Ja, ska pröva det också igen…

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.