Finmotorik och öga-handkoordination – om att använda händerna

Idag när jag hämtade dottern på förskolan (för sista gången…) så fanns det ett armband att ta med hem!! Dottern har trätt pärlor på tråd och gjort ett armband! Ok, resursen fick hålla tråden medan dottern trädde på pärlorna, och sedan fick hon knyta också…

braceletMen ändå! Förstår ni vilket framsteg det här är för en som tidigare knappt kunde använda händerna alls… 🙂 En som aldrig har gillat pärlor, lego och teckningar… Och nu har hon plötsligt gjort ett armband! Med synens hjälp passat in de där små hålen i varje pärla så att de kunde träs på tråden – och fått sin egen hand att röra sig precis rätt varje gång…

Det här har vi naturligtvis både sensomotoriken och synterapin att tacka för. Utan båda två hade kanske händerna och finmotoriken aldrig kommit igång… och definitivt inte öga-handkoordinationen.

I boken The Collapse of Chaos – Discovering Simplicity in a Complex World (kapitlet The Origin of Human Understanding) ger Jack Cohen och Ian Stewart en fantastisk sammanfattning av nervcellernas utveckling, funktioner och möjligheter. Författarna diskuterar hjärnans och nervsystemets betydelse för ett varierat beteende och illustrerar lysande varför rörelse och sensomotorik (fast de inte använder det ordet) är så viktigt för att utveckla och integrera sinnena – inte minst synen:

You can’t run efficiently without a brain to control and coordinate the movements of the muscles. You can’t run fast without senses to make sure you’re not about to fall over a cliff or crash into a tree. So the development of senses and sophisticated movement must go hand in hand with that of neural circuity to make them work.

Och en av de allra viktigaste sensomotoriska synergierna är just öga-handkoordinationen. Dr. Melvin Kaplan skriver i Seeing through new eyes om hur viktigt det är att kunna använda händerna för att utforska världen och utveckla synen:

This constraint in the use of the hands has repercussions on the development of visual skills as well. From birth, a child learns to reach, grasp, and release – skills paralleled by development of the visual system, which forms neural patterns that visually reach for an object, explore it, and release it visually and saccadically moves on.

Och det Dr. Kaplan rekommenderar i dessa fall är just att man använder sig av rörelser för att slappna av händerna och möjliggöra för först handen att leda ögat och senare tvärtom. Detta leder i sin tur till permanenta förändringar i nervsystemet, så att personen i fråga blir medveten om alla de olika sinnesintrycken och sin egen motoriska respons på dessa intryck.

Därför tränade vi med dottern först motoriken och känseln, för att detta i sin tur skulle hjälpa till med tolkningen av synintrycken.

Länge ville dottern inte ens tillåta att man hjälpte till med sin egen hand om hennes. Länge kunde hon inte känna sig fram med handen – hon kunde inte bygga med lego för att hon inte kunde se baksidan och hur det passade ihop och hon hade inte visuell föreställningsförmåga nog för att använda känseln som hjälpmedel för synen.

Men numera bygger hon med lego. Och hon sätter bokstäver på en tavla med hål, där bokstäverna passar med små piggar precis som legobitar:

board

Och tänk bara, nu trär hon pärlor på tråd också!! 🙂 Oj, vilken sommar det här kommer att bli! Tänk vilka möjligheter som öppnar sig för all sorts lek i det fria också…

Annonser
Det här inlägget postades i motorik, visuell perception och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Finmotorik och öga-handkoordination – om att använda händerna

  1. Skumt är det… Till och med lilleman, med sina gigantiska motoriska svårigheter, har kunnat trä pärlor ganska länge. Även om han är mer ”flytande” i det nu så har han kunnat få dit pärlorna om man pushat honom att komma igång – sen kanske fyra års ålder. Vissa enklare grejer kanske till och med innan dess. Inte så att han är så fascinerad, och det är först nu som lego och såna saker funkar, men han har kunnat. Samma med knoppussel, det lärde han sig rätt ”snabbt” ändå. Det kan vara vissa ”igångsättningssvårigheter” som är så typiskt vid dyspraxi, men han gör uppgifterna rätt ok. Pussel med fler än tre bitar är dock oftast svårt, det där med att ”se, tänka och göra” samtidigt det är ohyggligt svårt. Alla såna problemlösaruppgifter mer, de går bort… Då fixar han inte integreringen.

    Gilla

    • Sabina skriver:

      Ja, jag tycker det är rätt tydligt att Lilleman och dottern skiljer sig rätt mkt åt i det med just synen – han verkar ha mera motoriska problem som sen i sin tur påverkar synen, medan dottern har störd syn som sen i sin tur påverkar motoriken. Knoppussel har hon kunnat länge, lärde sig i ”rätt” ålder – men sen tog det bara tvärstopp. Har ju skrivit en hel del om just de här ”pusselproblemen”… Där tror ju jag att hennes crowding spelar mkt in. Pärlor och så har vi aldrig egentligen aldrig ”pushat” utan gjort sånt som hon gillat istället för annars tröttnade hon med en gång.

      Men det lossnar nu för dottern, händerna och synen har äntligen kommit igång så de att kan samspela – och för hennes del är det att synen har kommit igång som gör det. ”Problemlösaruppgifter” med synen har även för dottern varit mkt svårt men lossnar det med nu. Memory, tänka sig… 🙂

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.