Betydelsebärare eller verktyg för datakomprimering? – om ordens innehåll

Jag har skrivit förut om hur samma ord kan ha helt olika innehåll för olika personer, och om hur viktigt det är att alltid se till att man med dottern hela tiden pratar om samma sak som hon.

Det är nämligen helt omöjligt för två personer att förstå varandra om man inte pratar om samma sak. Om jag hela tiden pratar om bilder och dottern om ljud, då blir konversationen obegriplig för oss båda två. Men beror det på henne eller på mig? Är det hon eller jag som inte kan sätta sig in i den andres perspektiv? Som har bristande ”theory of mind” och saknar empati?

Gillberg/Peeters beskriver i boken Autism – Medicinska och pedagogiska aspekter (Kap. 6 – Pedagogik och vägledning för människor med autism) hur ”problemet med autism” inte bara ligger i talet utan i alla kommunikationsformer, och om hur ”människor med autism ofta inte förstår de ord som andra eller ens de själva uttalar”. Dessutom skriver de följande:

Emellertid: ju mer man besvarar t.ex. ”varför”-frågor från människor med autism, desto mer konfronteras de med sin egen oförmåga och sina tillkortakommanden. Att försöka förklara saker får då bara motsatt effekt och förvärrar kaoset ännu mer.

Men det låter ju nästan som om de tycker att man hellre ska låta bli att försöka förklara. 😦 Det kan de väl ändå inte mena! (Och det gör de inte heller – det är här de börjar prata om visuellt stöd för visuella människor med autism… men inte med ett ord nämner auditivt stöd till auditiva människor med autism…)

Lyckligtvis är det inte på det sättet för dottern heller, fast hon inte kan använda bilder. Nej, det handlar mycket mer om det som jag skrev innan om dottern och mig: Pratar vi verkligen om samma sak? Vem av oss är det egentligen som inte förstår den andre…? Vems oförmåga handlar det om här, vems tillkortakommanden?

Betrakta blott tingen annorlunda än du hittills har gjort”, säger Marcus Aurelius.

”The behavior is the solution”, säger Dr. Melvin Kaplan.

Och i dotterns fall betyder detta att skrikandet inte signalerar ”beteendeproblem” eller ”konflikter” – utan istället frågan ”varför och hur?!”…

För precis som Jack Cohen och Ian Stewart skriver i boken The Collapse of Chaos: Discovering Simplicity in a Complex World så kan människor undra över saker och fråga ”varför och hur” även om de inte riktigt kan sätta ord på det:

We can think about concepts even if they don’t have labels; Mandelbrot was thinking about fractals for a long time before he invented the label.

Men det är mycket lättare att tänka på ett fenomen om man har rätt etikett med rätt innehåll – en etikett som verkligen beskriver det. Vi är ju inte alla på Mandelbrots nivå, precis. 😉 Dottern tänkte t.ex. på topologi långt innan vi här hemma gav dessa fenomen en gemensam etikett. Det var därför hon skrek så varje gång något hade en ojämn yta. Hon pratade inte så bra på den tiden, så innan jag förstod varför hon skrek kunde jag inte ge henne rätt förklaring. Därför nöjde hon sig aldrig med de första förklaringarna utan fortsatte istället skrika – för henne förklarade mina förklaringar ingenting alls eftersom de inte handlade om det som hon såg och ville veta. Även om hon hade kunnat fråga ”varför och hur” på den tiden hade jag ändå inte kunnat ge henne rätt svar förrän jag själv förstod vad det verkligen handlade om.

Så när jag väl förstod vilken gemensam nämnare det gällde – topologiska fenomen – och vi satte etiketterna ”yta”, ”struktur”, ”skrynkligt”, ”räfflat”, ”relief”, ”avtryck”, ”känna-ord”, o.s.v. på dem i kombination med praktisk övning – då upphörde problemet för dottern. (Och om man så vill – hennes s.k. ”beteendeproblem” upphörde också – hon slutade skrika varje gång hon såg en skrynkla…)

Eller, för att uttrycka mig på ett annat sätt – när jag väl förstod att skrikandet egentligen betydde ”Varför och hur?!” kunde jag också ge henne rätt svar: ”Därför och så här.” Då först kunde jag ge henne den gemensamma nämnaren: ”topologiska fenomen”, och rätt etikett: ”struktur”.

Och det löste problemet. Dottern bryr sig inte om skrynklor och andra ytstrukturer längre. Också i det fallet har hon sluppit ifrån att hela tiden behöva processa det hon ser – etiketterna tillsammans med synträningen gör att hon kan se en skrynkla och automatiskt sortera in den i sitt fack ”ytstruktur” istället för att bli störd av det hon ser. Det är som Cohen och Stewart skriver (The Collapse of Chaos: Discovering Simplicity in a Complex World ):

But words act as data compressors, making it easy to think automatically about concepts without perpetually having to remember exactly how the concepts work.

Men för att ord ska duga som betydelsebärande etiketter, måste de få rätt innehåll. Orden måste betyda detsamma för dottern som för andra – annars går förståelsen om intet, och det från båda hållen.

Och det är förstås därför som Gillberg/Peeters skriver att vissa svar förvärrar kaoset – det gäller de svar som har fel innehåll i relation till den fråga som faktiskt har ställts.

Och det är förstås också därför som det har börjat gå så bra med dotterns språk nu – vi har äntligen, äntligen börjat komma på en nivå där våra ords innehåll liknar varandra tillräckligt mycket för att leda till äkta kommunikation.

Man kan inte bara sätta sig och vänta att barnen själva ska gissa vad saker betyder. Man måste anstränga sig att först ta reda på vad de faktiskt hör när vi använder orden, och sedan anpassa sig själv efter det – inte tvärtom!!

Mera Cohen och Stewart (The Collapse of Chaos: Discovering Simplicity in a Complex World):

What is less obvious, because it actually defines all of us, is that our world-views, our very techniques for thinking, were constructed as we grew up and could have been different. Just as we drive to work without consciously thinking about steering wheels and clutches, so we delegate many day-to-day decisions to our cultural prejudices, navigating our way through life without engaging our own decision-making mechanisms.

Och det är det här jag framför allt vill att dottern ska få lära sig: Hur hon ska göra för att slippa lägga en massa onödig energi på företeelser och koncept som inte bara har namn – etiketter – utan också fullkomligt rimliga förklaringar. Ge henne de här namnen och förklaringarna så att hon får mer energi över för sig själv och sitt liv. Hur hon ska få mer energi för att må bra.

Annonser
Det här inlägget postades i annorlunda tänkande, auditiv perception, NPF-Tema, språket och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Betydelsebärare eller verktyg för datakomprimering? – om ordens innehåll

  1. UnikFamilj skriver:

    *applåder, busvisslingar och stående ovation* 😀

    Gilla

  2. rasmusamanda skriver:

    Oerhört intressant inlägg, tack för det!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.