Med ljuden som hjälpmedel

Ljud och känsel är bra hjälpmedel för den som inte ser ordentligt, men det kräver att man först förstår hur det kan användas. Jag har redan berättat om hur dottern plötsligt förstod skillnaden mellan hårt och mjukt när pappan visade henne hur olika det lät när man knackade på det. För dotterns pappa var det fullt naturligt – något han redan visste – medan vi var tvungna att visa dottern. Varför kom hon inte på det själv, när han uppenbarligen hade gjort det?

Folk är så olika. Dottern var klart underaktiv som liten och hade stora problem med motoriken – gick på tå o.s.v. Hon hade särskilt svårt att använda händerna men hade också svårt med balansen. Dotterns pappa, däremot, var överaktiv som liten, eller, som han brukar säga, ”Mig fick de hämta ner från taket”. Det var förstås på det sättet som han lärde sig att ”tänka i platser”, medan dottern inte gjorde det. Men det gick alldeles utmärkt att lära henne den metoden, när vi väl hade kommit på det. Man kan alltså mycket väl ”låna” metoder från andra för att underlätta för sina barn. Och en annan metod som dotterns pappa hade innebar att göra ljud – knacka på allting och höra hur det lät, även det en metod som kräver att man förstår hur man gör och hur ljud fungerar.

Dottern hade inte själv kommit på det heller, om vi inte hade visat henne. Men precis som när det gällde att lära henne tänka i platser, var det oerhört lätt att lära henne att tänka i ljud, och hon gör stora framsteg. Jag berättade ju t.ex. i förra inlägget om hur hon inte kände igen skådespelare i en film när de bytte kläder. Men i ett fall – Lillebrors syster Bettan och hennes kille Pelle – spelas det i filmen en viss låt varje gång de är i bild. Det här lade dottern själv märke till när hon tack vare träningen började förstå att filmen handlade om samma människor i olika kläder; hon kommenterade det för mig med att ”Där är hon igen som sjunger”!

Blinda använder sig av den vita käppen för att känna sig fram och knacka på saker för att höra hur de låter. En annan teknik de använder är ekon – ljud som återkastas från ytorna runt omkring och upplyser dem om avstånd, t.ex. om rummet är litet eller stort. Även autistiska barn kan använda den tekniken. Som Olga Bogdashina nämner i sin artikel Possible Visual Experiencies in Autism förekommer det att en del autistiska barn gör upprepade ”testljud” för att hålla koll på rummet – utstöter höga rop eller gör andra ljud för att sedan lyssna på ekona. Det är ett sätt att navigera om man inte kan göra det med enbart synen till hjälp.

Vi skulle aldrig drömma om att ta käppen från en blind – men vi försöker ofta hindra hyperaktiva barn (som dotterns pappa) från att lära sig tänka i platser, och vi försöker hindra andra barn från att göra ljud. Jag hörde t.o.m. talas om ett barn som utstöter just sådana där testrop, och vad var rådet från psykologen? Hörlurar med musik, för att ”tillfredsställa hans behov av ljud”! Borde man inte först försöka ta reda på vad det är han vill åstadkomma med sina ljud? Han försöker kanske lära sig något av dem? Ska vi sätta hörlurar med musik på våra blinda också? Är det inte snart dags att vi tänker om?

Annonser
Det här inlägget postades i annorlunda tänkande, auditiv perception, visuell perception och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Med ljuden som hjälpmedel

  1. Aspergermamma skriver:

    Ja verkligen! M älskar att gå till broar och göra ekon.

    Nu på sistone har han börjat att vifta med saker som låter: ballonger, klädnypor i ett snöre. Jag undrar om det är nåt sånt han håller på med. Men det är oerhört jobbigt att lyssna på. Jag klarar inte av att höra flappandet med ballonger, hur jag än försöker. Tidigare viftade han bara med snören och det hörde inte jag (men maken hör det). Hur ska man göra här? För våra känslor räknas ju också. Det är inte bra om vi blir irriterade undermedvetet, för varken oss eller barnen. Hörlurar på oss funkar inte på grund av de andra barnen.

    Gilla

    • Sabina skriver:

      Ja, det verkar ju nästan som om han gör det för sin avståndsbedömning… och med tanke på vad er optiker sade så orsakas det nog av ackommodationsproblemen. Fick ni inga tips där på hur man tränar den? Vi har inte kommit dit än i träningen, för dottern hade ju andra problem också som vi fick ta först.I Kaplans bok är det kapitlet om Spatial organization, det är nog det du ska fokusera på här. Eller försöka hitta en beteendoptometrist, jag har tyvärr inga tips om var ni hittar en här i närheten. 😦 Påminner mkt om dotterns pappas problem, M har nog en förvrängning av sin syn som gör att han har svårt med avstånd/storlek.

      Jag förstår att ljuden är jobbiga, jag behöver själv tystnad, dottern låter också hela tiden, fast med rösten… Det enda jag kan tänka mig är om ni kunde ersätta hans ljud med något som är mer behagligt att lyssna på – något annat som ger honom samma information… Han spelar ju piano, kanske ni kunde använda musik – men inte i hörlurar, förstås. Om han hade med sig nåt instrument hela tiden – munspel? Det här är ju också en variant på ekolod, finns det inga leksaker åt det hållet? Eller någon app som skickar ut signaler som sedan omvandlas till bilder i stället, så ni slipper höra det? M gillar ju matte, har jag för mig – säkert skulle han gilla fysik också och snabbt förstå hur det funkar. Dottern vill f.ö. gärna börja skolan för ”då kan man ta fusik”, som hon säger… 🙂

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.