När man tänker i färger

Efter händelserna med pusslet, ljuden som blev färger och flodhästen som blev till Nalle Puh började jag på allvar fundera över vad dottern egentligen såg. Hon hade inte varit på någon synkontroll men jag visste att hon såg bra, hon hade alltid sett varenda liten fläck eller mygga överallt. Och hon kunde ju alla bokstäver och siffror, både läste lite och räknade till hundra fast hon bara var tre år! Så det kunde inte vara frågan om någon ”vanlig” synstörning.

Men det var helt klart något konstigt med hennes sätt att notera färger och tillmäta dem alldeles för stor betydelse. Hon fick hemska utbrott när man bytte diskborste och råkade få hem en annan färg. Vi lärde oss att spara den gamla borsten ett tag utom synhåll innan vi vågade slänga den på allvar, för att kunna ta fram den i riktiga nödlägen. Ordet ”nattlinne” visade sig för henne inte alls ha betydelsen ”sovplagg” utan betydde istället ”blå tröja” – jag råkade ha flera stycken blå nattlinnen och när jag en dag tog på mig ett rött istället och dumt nog kommenterade det så fick hon utbrott över det också. ”Det är inget nattlinne! Nattlinnen är BLÅÅÅ!”

Hemma hade hon också en dag velat ha den gula flaskan med Ajax: ”Nej”, sade jag, ”den får du inte ha. Det är giftigt. Det är rengöringsmedel, det får inte små barn leka med.” När hon senare såg en pojke dricka ur en gul flaska sade hon: ”Han dricker rengöringsmedel!” Jag visste inte riktigt vad jag skulle säga, så jag sade ingenting utan hoppades bara att hon inte skulle insistera på att också få ”dricka rengöringsmedel” – men det visade sig även vid andra tillfällen att gula flaskor för dottern oåterkalleligt hörde ihop med rengöringsmedel.

Det blev vår, och en av grannarna tog ut sin båt. Den stod på sin trailer på gatan och jag kommenterade det i dotterns närvaro med att ”Å, titta, en båt! Nu är det vår, det är väl härligt?” Det var en träbåt med en mycket speciell gul färg. När vi gått en stund råkade vi passera en parkerad bil, den var gul i nästan samma nyans som båten. ”Titta”, sade dottern då. ”En båt!”

Dottern ser alltså ett gult föremål på hjul, får höra att det heter ”båt”, varefter hon omedelbart drar slutsatsen att alla gula föremål på hjul är båtar! Och det fast hon vet precis vad en bil är sedan innan…

Dottern sorterade också allting efter färg och verkade inte bry sig om storlekar och former. Hon tittade inte åt svart-vita bilder och kunde inte sätta ihop en stapelleksak i rätt ordning. Hon visade heller inga tecken på att förstå varför en del saker absolut inte passade i andra, hur mycket hon än ville det… mammas fot i dotterns sko, t.ex., fast dottern själv kunde prova mammas. Men hon kunde sortera efter storlek om allting hade samma färg.

Vad var det som pågick här egentligen? Såg hon alls några former och konturer eller var det mest färger? Jag kom att tänka på Gunilla Gerland och hennes bok ”En riktig människa” där hon berättade om sitt ”inre färgsystem” och om hur allting blev till färger. Var det kanske så det var för dottern? Men Gunilla Gerland var en ”pusslare”, och det var inte dottern. Jag blev allt mera säker på att det inte var bra för henne att fortsätta tänka i färger på det här sättet. Färgerna ställde sig i vägen för förståelsen.

We formed the impression that he saw little more than patches of colour

skrev Prof. Richard Gregory om den blinde som återfått synen. Var det kanske snarare så det var för dottern? Och i så fall, vad skulle man göra åt det…?

Annonser
Det här inlägget postades i annorlunda tänkande, språket, vardagsautism, visuell perception och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till När man tänker i färger

  1. alfapetsmamma skriver:

    Om du orkar läsa skulle jag vilja rekommendera Hilde de Clerqs böcker, främst den kortare som heter Mamma, är det där ett djur eller en människa?

    Gilla

  2. Aspergermamma skriver:

    Jag känner igen det du skriver i de två första styckena väldigt väl, men inte resten. Jag undrar varför. Är våra barn lika eller olika? Har M lärt sig vänja sig av med att koppla ihop färg sådär som du beskriver på egen hand? Vi har förstås jobbat på att man kan ha olika färg på tröjor osv. Och att ”en gul mugg är bättre än ingen mugg alls”, även om man helst vill ha en blå. Det är förstås fortfarande lite så. Saker måste ha samma färger som tidigare. Äpplen måste vara röda för att vara riktiga äpplen. Och då är ändå rött hans hat-färg eftersom den lyser i hans ögon. Som en lampa. Fråga din dotter hur hon upplever de olika färgerna. Lyser någon?

    Gilla

    • Sabina skriver:

      Jag tycker det verkar som om din M helt enkelt var mer ”högfungerande” i sin syn från början. Tänk på vad Kaplan skrev om ”simply a matter of degree”… Dottern kopplade bort allting utom färgerna på den här tiden (nu har vi förstås tränat det). Hon hade tunnelseende och valde att fokusera på färgen eftersom hon inte förstod 3D alls.

      Jag tror inte hon har det där andra, med färger som ”lyser”… Det har aldrig varit något konstigt med olika färger, bara med skarpt ljus. Jag känner igen hennes beteende i det fallet från mig själv som liten och jag har aldrig sett att olika färger lyser… Men jag ska fråga henne! 🙂

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.